komma till noll:
Hur ambitiösa återvinningsmål kan motverka den globala plastföroreningen
Idag hittar bara 9 % av plasten tillbaka till produktionscykeln efter att den har kasserats – långt ifrån målen som EU:s förpacknings- och förpackningsavfallsdirektiv har satt upp (50 % av plasten ska återvinnas 2025 och 55 % 2030). I väntan på den tredje förhandlingsomgången för FN:s konvention om plastföroreningar, där delegater från hela världen kommer att träffas i Nairobi i Kenya för att diskutera villkoren i konventionen, har TOMRA publicerat 10 rekommendationer som ska övervägas.
En av TOMRA:s tio rekommendationer är att ”säkerställa specifika ambitiösa obligatoriska återvinningsmål för högprestandasystem och tillhandahålla realistiska, strikta tidsplaner för alla länder i deras individuella utvecklingsstadium. Sätt upp ett mål på minst 55 % återvinningsgrad för plastförpackningar. Detta kommer att bidra till att säkerställa att resurserna används till effektiva initiativ mot en hållbar cirkulär ekonomi för plast.”
För att uppfylla fördragets mål att bekämpa plastföroreningar måste specifika mål sättas upp. Ambitiösa återvinningsmål har inte bara visat sig ”kickstarta” effektiva avfallshanteringssystem, vilket gynnar både cirkulär prestanda och kostnadseffektivitet, utan har även visat sig bidra till intressenters likriktning, i både privat och offentlig sektor, säkerställa förutsägbarhet och uppmuntra investeringar och innovation.
Meningsfulla återvinningsmål är ett praktiskt sätt att övervaka framstegen och säkerställa kontinuerliga förbättringar av återvinningsgraden. De håller också regeringar och företag ansvariga för sina hållbarhetsåtaganden och erbjuder starka incitament för att minska eller eliminera högt läckage (mängden plast som inte effektivt fångas upp eller återvinns) och icke-återvinningsbar plast.
Vad utgör egentligen en meningsfull uppsättning av mål?
Viktiga kriterier för att sätta upp återvinningsmål
Det är viktigt att målen är tillräckligt höga för att motivera utvecklingen och implementeringen av system som effektivt kan hantera allt plastförpackningsavfall efter konsumentledet. System som retursystem och sortering av blandat avfall i kombination med avancerad mekanisk återvinning, som kan finjusteras för att uppnå ännu högre återvinningsgrad, samtidigt som fördelarna med design för återvinningsinitiativ maximeras. Tydliga definitioner av omfattningen tillsammans med ambitiösa mål utgör grunden för framgångsrika system för utökat producentansvar. De uppmuntrar producenter som ansvarar för hanteringen av produkter och förpackningar i slutet av deras livscykel att inkludera hållbarhetshänsyn under designfasen så att de kan nå de uppställda målen. Om målen däremot sätts för lågt är det troligt att bara befintliga system med begränsad prestandapotential kommer att implementeras snarare än att sträva efter något bättre.
FN:s konvention om plastföroreningar bör innehålla ett ramverk som inom realistiska tidsramar granskar och reviderar dessa mål. Här följer några viktiga aspekter att ta hänsyn till när man ställer upp övergripande mål för plastavfall:
- Befintlig infrastruktur i varje region samt vilken typ av system och investeringar som behövs för att uppnå målen. I regioner med mindre etablerad infrastruktur och befintliga system kan implementeringen av effektiva system vara både enklare och snabbare. Gradvis ökande mål över tid driver inte bara på investeringar i infrastruktur utan främjar även innovation. Detta gradvisa tillvägagångssätt ger intressenterna den tid som behövs för att anpassa och skala upp ansträngningarna.
- Återvinningsbarheten hos olika typer av plastförpackningar. Tydliga, ambitiösa och realistiska mål som tar upp hela spektrumet av plastmaterial är avgörande för att driva på utvecklingen av återvinningssystem samt för att främja nydesign av produkter och förpackningar. Dessa återvinningsmål bör anpassas efter alla förpackningsformat och integreras med mål för återvunnet innehåll och insamlingsmål, såsom att uppnå en total insamlingsgrad på 100 % och en separat insamlingsgrad på 90 % för dryckesförpackningar.
- Vad som räknas och vad som inte räknas för återvinning. När plast samlas in, sorteras och återvinns till råvaror för nya produkter och förpackningar räknas det som återvinning. Däremot ska inte energiåtervinning klassificeras som återvinning.
- Tydliga definitioner av hur prestanda beräknas mot återvinningsmål. För att säkerställa korrekta data är det bäst att mäta produktmaterialutsläppet från återvinningsprocessen i förhållande till de totala volymer som släpps ut på marknaden.
Meningsfulla mål påskyndar implementeringen av beprövade system för att motverka föroreningar
Regeringar har inte råd att lägga tid och pengar på att implementera system som inte ger maximal återvinningsgrad och den mest betydande reduceringen av CO2-utsläpp för att uppfylla ambitiösa mål. Kombinationen av tre element, även kallat ”Holistic Resource System” (HRS), ger fältbeprövade resultat med global potential. HRS är utformat för att maximera miljömässiga och ekonomiska fördelar genom återvinning och stöds av policyer för ett starkt utökat producentansvar. Det ger betydande potential att uppfylla och överträffa målen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt, skapa marknadssäkerhet, stimulera investeringar och i slutändan övergå till en cirkulär ekonomi.
Holistiska resurssystem integrerar:
- Retursystem som ger konsumenterna ett ekonomiskt incitament att återlämna vanliga skräpartiklar och producerar mycket högre plastinsamlingsfrekvenser jämfört med andra separata insamlingar av samma material;
- Den separata insamlingen av organiskt avfall, textilavfall, e-avfall, papper och glas (även kallat källsorterade insamlingar);
- Samt sortering av blandat avfall, en tidigare underutnyttjad process som kan rädda ändliga resurser från hushållsavfall genom att sortera och extrahera återvinningsbara material före deponering i deponier eller förbränningsanläggningar – och skapa jungfrulig återvunnen plast när detta kombineras med avancerad mekanisk återvinning.
Tillsammans kan dessa tre system leverera både hög prestanda och kostnadseffektivitet för enskilda länder i olika utvecklingsfaser. Dessutom kan systemen bidra till att underlätta en ”rättvis övergång” till en cirkulär ekonomi – en övergång som är rättvis och gynnsam för alla, från producenter och industri till kommuner och avfallsplockare.
FN:s konvention om plastföroreningar ska slutföras 2024. Nu är det dags för intressenter inom hela plastvärdekedjan att vidta åtgärder och stödja utvecklingen av ett verkligt effektivt instrument. Genom att ställa upp ambitiösa men realistiska återvinningsmål som regelbundet granskas och ökas över tid kommer regeringar att uppmuntras att införa system som har visat sig öka återvinningsgraden avsevärt och samtidigt minskar plastföroreningarna. I slutändan kan detta bindande fördrag ha en enorm inverkan på plastföroreningskrisen under lång tid framöver – låt oss se till att inverkan blir positiv och kraftfull.